tisdag 16 februari 2010

Känner mig ledsen idag

(illustration: egen/Jenny Bergvall)
Ibland, vissa dagar, känns allt tungrott och man är nedstämd.
Idag har varit en sån dag för mig.
Jag vet inte exakt vad det är... men något gör att jag känner mig ledsen.
Vill sätta mig i ett hörn och gråta.
Vill bara vara.
Orken väger inte upp med viljan just nu och kanske är det det som gör att jag känner mig som jag gör just nu. Sen känns det som om livet är på pause just nu, dessa sista veckor i graviditeten. Vill en massa som man inte kan. Vill planera en massa som inte går att planera just nu. Det är bara att vänta.
Mitt tålamod är inte heller som det borde vara. Jag blir arg och irriterad på småsaker. Och den som får mest skit av det är min stackars son. Han hamnar liksom i skottlinjen. Och det gör ju inte saken bättre. Nä då blir man ju ännu mer less och ledsen på sig själv att man inte orkar vara en bättre mamma just nu. För jag vill ju inte att han skall få lida liksom. Han är ju det bästa jag har. Varför behandlar jag honom inte så just nu?!?! *`åh så frustrerande det är*
Nä nu skall jag ta och avsluta detta gnällinlägg innan det går förlångt och jag skrämmer bort alla mina söta läsare som kommer hit för roligare saker ;-)
Går mot soffan, drar täcket över mig och hoppas att morgondagen blir en bättre och gladare dag.

4 kommentarer:

(Favvis)Maria sa...

Usch, så har jag oxå varit idag!

Sandra sa...

Kram, kram, kram!

Jag har oxå haft en sån dag i dag, och när jag berättade det för mannen så sa han att hans dag varit likadan.. Det måste vara nåt med den här dagen...

Vi kom fram till att det måste vara längtan efter våren..

Jag blev dessutom kallad TJOCKIS av ett barn när jag hämtade Melker och sen satte störtfloden i gång.. Grät floder.. mina ögon värker!

I morgon blir det bättre!

Kram kram kram!

Birgitta sa...

Ja, känner igen mig alltför väl, men som du skriver det blir en ny dag imorgon, nya tag.
Kramar.

Persilja sa...

Been there done that. Du vet. Det enda jag kan säga med säkerhet är att det går över och i ditt fall är det ju definitivt en hormongrej. Nu ska bebin snart ut och då jobbar kroppen med att förbereda och skickar ut mängder med kemiska substanser. Hold on baby, snart går du på rosa moln och då räcker det till alla, särskilt blivande storebror. Få inte dåligt samvete, det gör dig bara argare.
Jag har nyss läst Kay Pollaks Att välja glädje och just det där med ens dåliga samvete var en nyckelgrej.
KRAM!