... eller mer en klapp på axeln till mig själv.
Ja jag är ju inte ... eller har inte varit i alla fall... den där sportiga typen på något sätt. Inte ens kunnat kalla mig motionär. Nä.. jag har varit en stor latmask större delen av mitt liv.
Men sen jag gick ner en massa i vikt har jag ändrat mig lite på den punkten.
Eller lite.. på sistonde ganska mycket faktiskt.
De sista veckorna har jag gått ut och gått ca. 4 km flera kvällar i veckan.
Så nu börjar jag känna att jag kan vara en motionär.
Jag tycker det är KUL.
Längtar liksom till nästa prommenad redan när jag kommer hem till duschen.
I bland går jag med sällskap och ibland själv.
När jag går själv händer det till och med att jag springer lite.
LITE sa jag.. kanske 30 meter här och 50 meter där.
Vem vet, om jag fortsätter så här kanske jag springer en hel kilometer om några månader ;-)
Den som lever får se.
Men tills dess är jag i alla fall lite stolt över mig själv. Jag KAN om jag vill.. och jag vill!
Kvällens runda
5 kommentarer:
Duktiga DU :) Yvonne
Jättekul Jenny! Jag är stolt över dig! :) Kram
Så härligt! Visst är det kul att känna att det blir ett behov. Jag går mycket med min hund men på sistone har jag försökt mig på att jogga. Två gånger har det faktiskt varit skönt. Det trodde jag ALDRIG. :) DET var en härlig känsla. Få se om den återkommer.
Skicka en kommentar