lördag 16 juli 2011

En tredjedel lättare




Jag har gått ner en tredjedel av min vikt. -40 kilo alltså.

Har minskat min midjenått med mer än 30 cm.

Har gått från stl. 54-56 till 44!

Minskat mitt BMI med 13 enheter


D.v.s att jag har gått från övre skalan på fetma till lite överviktig

Allt detta är siffror, som visar mitt resultat.

Men det visar inte det riktigt viktiga resultatet.

Det visar inte hur jag mår.


MEN jag kan meddela att jag mår toppen!!


Jag är såå glad över att:

-ORKA

-ORKA MER

-Känna mig "normal"

-Inte flåsa för minsta ansträning

-Våga mer

-Kunna sätta mig på golvet med barnen och sen hoppa upp igen utan stöd, stön och stånk.

-orka cykla fram och tillbaka till Hemköp och handla mat, fast jag är sjuk!! :-)


Det känns som om jag är i mål! Hemma!

Har fortfarande ca. 10-15 kilo till att gå ner. Men om det stannar här och nu så är jag mer än nöjd.


För mitt mål har inte varit att bli smal. Mitt mål har varit att återfå min ork. Att må bättre. Att inte ha ont. Inte hindras av en massa övervikt. Att känna mättnad. Att våga. Att inte vara så trött jämt. Att finnas till fullo för mina barn och att få komma fram!

Och allt det där känns som jag har nått nu.


Mångas kommentarer till mig är: "-Men du håller på och försvinna".

Jag vet dom menar väl. Men det låter så negativt i mina öron. Som om man vill att nu får jag inte gå ner mer. Jag menar att jag inte alls håller på och försvinna, jag håller ju på och kommer fram. Fram från instängdheten i min övervikt. Och jag har som sagt några kilon till att gå ner. Så ni får nog allt vänja er nu ;-)

Jag är så nöjd över att jag vågade ta steget till slut. Att göra en gastric bypass. Har ju liksom fått ett helt fantastiskt verktyg till att må bättre för resten av mitt liv.

En del undrar också om jag känner att hjärnan hinner med. Jag tror det. Vad jag mer funderar på är att jag inte riktigt fattar/de hur STOR jag var innan. Det känns som att jag känner igen mig själv när jag ser mig i spegeln. Att jag ser hur jag ser ut nu. MEN ser jag på gamla foton, som det ovan, då fattar jag inte att jag har varit sååå tjock. Och lite tur kanske det är... för då hade jag nog mått sämre i min övervikt. Och haft sämre självförtroende. Jobbigare psykiskt.

Jag inser nu att jag måste levt i förnekelse.


Men idag känns det som jag har rätt bra koll. Fast man kan ju inte alltid så noga veta. Vissa stunder kommer jag på mig själv att tycka att jag är tjock fortfarande. T.ex. för att jag måste knäppa upp knappen i jeansen när jag sätter mig. Men.. hallå... det är jag ju inte. Inte som då! Det är ju bara det är jeansen också blivit mindre, påminner jag mig själv sen i nästa tanke.


Guldstjärna till dig som orkat läsa detta långa babbel ;-)
Nu skall jag gå och äta lite innan jag somnar. Mål nr 8 för dagen. Lyckliga jag!


Kram och Godnatt!!

12 kommentarer:

Sandra sa...

DU ÄR GRYM JENNY!

Härlig läsning - och GRATTIS till ett kanonresultat!

Kram!

annika5064 sa...

<3

annika5064 sa...

Och det där skulle bli ett hjärta!

Anonym sa...

Jenny, vad duktig du har varit, jag är så imponerad!!! Och du har så rätt med det där att du "håller på att försvinna" kommentaren är så onödig! Du har så rätt i att du håller på att komma fram!! Styrkekramar till fortsatt viktnedgång. Kramar Jeanette Gulin (Ek)

AnnaA sa...

Heja! Bra gjort!
Och det målet du satt, med välmående och ork, det är sunt. Hoppas det fortsätter gå bra och att du fortsätter vara nöjd. Ha de gott!

Maria sa...

Fin tanke att du håller på att komma fram, inte försvinna.

Sanna sa...

Åhh härligt gumman!!! Grattis!! =D

Känner igen mig i det du skriver..har snart tappat hälften utav min övervikt, har mer ork och mindre värk, mm..

Kramhögar
Sanna

Fia sa...

Jag känner ....kärlek...för din insikt! Kram Fia

Helen sa...

Bra jobbat! Önskar jag kunde göra samma resa:)

Lotten sa...

Underbart att läsa och se vilken skillnad! Starkt jobbat av dig!

Jag undrar bara ett par saker. Är det innte jobbigt att hålla på och käka var tredje timma? Har du upplevt sk "dumping" när du äter? Hur hänger huden med?

Jag skulle gärna våga jag med... men i mitt jobb ser jag varje vecka de som inte det går så bra för... så man blir rätt avskräckt ;-)

Kraam Lotten

Nenny sa...

Härligt inlägg! -40 är inte lite det. Hejja dig!

Susanna sa...

Jag blir glad och inspirerad av dig och jag är tyvärr en av dem som använt uttrycket " du håller ju på att försvinna" har tyvärr en i bekanstskapskresten som inte stoppade, utan fortsatte och är nu extremt smal/mager7underviktigt och jag känner bara att Du är en underbar person och jag vill inte att kilona skall vara det som bestämmer ditt mål utan ditt mående, precis som du beskriver med mer ork, mår bättre, bättre flås etc. Din personlighet har du kvar (det som jag känner till iaf) och det är en positiv, livsglad, färgstark person men ett stort hjärta och ett härligt sinne för det kreativa. Mer Jenny åt alla,
kramar Susanna (som inte vågar men vill)