Det blir inte alltid som man tänkt sig

Idag tex, skulle jag gå tillbaka till jobbet, trodde jag.
Vaknade och gick upp. Höll dörren öppen till Jakob och började slamra ute i köket.
Hoppades att han skulle vakna av det. Han brukar hoppa upp så snart vi är uppe.
Men nä... han låg och drog sig. Inte så konstigt tänkte jag iom att han hade lite svårt att somna igår. Jag gick in och tände i rummet. Inte en min rörde han över att det blev ljust i rummet. Klädde mig, åt, dukade fram hans frukost och då.. då kom han upp yrvaken och satte sig vid bordet. Jag gick in i badrummet och sminkade mig och bortade tänderna. När jag kommer ut så ser jag att frukosten knappt är rörd och Jakob har gått tillbaka till sängen. VA?!? Det har aldrig hänt förr! Har ju världens piggaste kille när han väl vaknat. Gick in och kramade honom och frågade hur mådde. "Inte bra" fick jag till svar och jag kände att han kändes lite varm.
Gick och hämtade febertermometern. 37,7 visade den.
Jaha, är det inte det ena så är det det andra.
Bara att ringa till jobbet och säga som det var... pinsamt, när man ringt i går och sagt att man kommer. Men men...vad gör man? Eftersom jag själv inte är helt 100 heller så ville jag inte ringa hem Jonas, som dessutom hade så mkt. på jobbet idag inför kvällens leverantörstillställning.
Jag själv har börjat snora nu med. Innan har jag "bara nyst" men nu är jag täpt också. Hmm.
Hoppas man kryar på sig över helgen nu. För nästa vecka är min sist vecka (vad jag vet) där jag är nu och där jag trivs så bra, så jag vill inte missa det.

Nu skall vi försöka få till lite lunch... det blir nog tomatsoppa och bröd.