Väntar

Sitter i väntrummet utanför logopeden. Storkillen är inne och gör en dyslexiutredning. Det har tagit hela förmiddagen. 

En del tänker nu: varför skriver hon om det på bloggen?! Ja varför inte, säger då jag. Det är ju liksom inget konstigt eller något som man inte skall tala om. Tvärtom! 

Han kämpar med sin läsning o har hjälp av en specialpedagog i skolan. Nu vill de kolla om han har dyslexi. Egentligen tror dom inte det men vill kolla med proffs för att i så fall utesluta det. 

Jag själv vet inte alls om han kan ha det eller ej. Jag kan alldeles för lite om dyslexi. För få pratar om det, så jag har inte hört om det och därför kan jag inget om det. För jag är inte den som sätter mig o läser på om saker jag inte vet något om. Jag vet bara att vår kung o Prins Karl-Philip har det... Och en på mitt jobb.

Jag väntar nu istället på att höra vad experterna säger om min son. Och om det visar sig att han är dyslektiker då kommer jag lära mig ALLT o lite till om det. Så funkar jag.

Ha en fortsatt härlig måndag!