För 20 år sen träffade jag Jonas för första gången. Men det kom att ta två år till innan vi lärde känna varandra. I augusti 1992 blev vi tillsammans. I år firar vi 18 år ihop. 18 år.. det är ju ett helt liv.
Från första stund har jag älskat hans trygghet, ögon och ärlighet.
Jonas är lugn. Det är nog hans största persoliga drag. Jag tror han har det efter sin pappa. Jonas stressar inte upp sig över småsaker. Få saker gör honom arg och han har ett tålamod som få. När han väl blir arg så vet man att det är allvar. Han gillar det enkla i livet. God mat, familjen, öl, vänner och en bastu. Inga tillkrånglade saker. Han älskar landet. Där är han sig själv och mår som bäst. Där pysslar han. Inte som jag pysslar. Nä han pysslar STORT. Bygger saker, fäller träd och meckar båtmotorn. m.m. Kroppsarbete med hjärnan inkopplad. Det gillar han. Min Man!
Ja alltså vi är inte gifta. Inte än. Men snart, kanske.
Världens bästa pappa är han också. Jag tror det är det där tålamodet och tryggheten som gör det. Han är suverän i sin fadersroll. Han är engagerad och full av kärlek. Att han är en lika stor del , som jag (mamman), av vårat föräldrarskap tar han som en självklarhet.
Han är den bäste och jag är så glad att våra vägar möttes... för ett par sekler sedan.
Jonas, jag älskar dig!!! Puss!
Ja det var lite om Jonas.
Sara, kom med förslaget att jag skulle tillägna mitt tusende inlägg till min "stora" kille. Och det tyckte jag var en jättebra idé :-) Många andra bra förslag kom in och inom den närmsta tiden kommer fler inläggsrubriker från dessa komma upp här i bloggen. Så håll utkik. TACK alla som kom med förslag! Och grattis till Sara, som kommer att erhålla enliten gåva.